Topp
BAKGRUND/
ÄNDAMÅL

HELHETSINTRYCK
UPPFÖRANDE/
KARAKTÄR

HUVUD
HALS
KROPP
FRAMSTÄLL
BAKSTÄLL
RÖRELSER
PÄLS
STORLEK/VIKT
FEL
DISKVALIFICERANDE FEL
BETEENDE



NOVA SCOTIA DUCK TOLLING RETRIEVER

                 Rasbeskrivning rasstandard
                 
                 FCI-STANDARD: 		1987-06-24; engelska
                 SKKs STANDARDKOMMITTÉ: 1995-09-12
                 URSPRUNGSLAND/HEMLAND: Kanada
                 ANVÄNDNINGSOMRÅDE: 	Apporterande fågelhund
                 FCI-KLASSIFIKATION: 	Grupp 8 Sektion 1 Med arbetsprov
                                     

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:

Nova Scotia Duck Tolling Retriever (tollare) utvecklades på Nova Scotia-
halvön i mitten på 1600- talet för att "tolla" (eller locka) och apportera sjöfågel. 

Enkelt beskrivet går tolling till på följande sätt: jägaren bygger sig ett gömsle en bit från vattnet.
När en flock fåglar slår sig ner långt ute i vattnet, väntar han en stund innan han låter hunden
visa sig. När han är säker på att fåglarna funnit sig tillrätta och slappnar av, slänger han iväg
en pinne eller en boll från sitt gömställe och låter hunden apportera den. Ibland behövs endast
ett fåtal, andra gånger många kast och apporteringar för att väcka fåglarnas intresse. När fåglarna
väl har upptäckt hunden, börjar de vanligtvis att simma in mot land. Hunden kallas nu in till 
gömstället och kommenderas att stanna kvar. När fåglarna sedan skjuts i uppflog, skickas hunden 
ut för att apportera dött och skadat vilt. 

HELHETSINTRYCK:

Tollaren skall vara en medelstor, kraftfull, muskulös, kompakt och 
välbalanserad hund med medelkraftig till kraftig benstomme. Den skall vara en i hög grad vig,
rörlig, alert och beslutsam hund. Många tollare har ett något sorgset uttryck som dock ändras
till intensiv koncentration och upphetsning så fort hunden börjar arbeta.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:

Tollaren skall vara intelligent, lättdresserad och ha stor uthållighet. 
Den skall vara en stark och skicklig simmare, en naturlig och säker apportör såväl på land som
i vatten, redo för arbete i samma ögonblick en uppmaning till apportering ges. Under arbete har
tollaren ett snabbt, framrusande sätt med huvudet nästan i linje med ryggen och svansen med sitt
mycket rikliga behäng. i ständig rörelse. Den starka apporteringslusten och lekfullheten är
nödvändiga egenskaper för rasens specifika arbetssätt.

HUVUD:

Huvudet skall vara skarpskuret och lätt kilformat. Hos en hanhund av medelstorlek skall 
längden på huvudet, från nosspets till nackknöl. vara ca 23 cm. Huvudets storlek skall dock stå
i proportion till kroppen. Skallparti: Den breda skallen skall endast vara lätt rundad och utan
framträdande nackknöl. Ett bra mått för en medelstor hanhund är ca 14 cm mellan öronen
avsmalnande till ca 4 cm vid nosryggen. Stop: Stopet skall vara måttligt markerat. 

Nostryffel: Nostryffeln skall avsmalna mot spetsen. Näsborrarna skall vara väl öppna. Pigmentet
skall vara köttfärgat och harmoniera med pälsfärgen eller vara svart.

Nosparti: Nospartiet skall avsmalna i en skarp linje från stop till nosspets. Underkäken skall
vara kraftig men inte framträdande. Den skall bilda en nästan rät linje från mungipa till
käkbenets hörn med större djup vid stopet än vid nostryffeln. Pälsen på nospartiet skall vara
kort och fin.

Läppar: Läpparna skall vara tämligen åtsmitande och i profil forma en mjuk kurva utan hängande
mungipor. Pigmentet skall vara köttfärgat och harmoniera med pälsfärgen etler vara svart. 

Käkar/tänder: Komplett saxbett. Käkarna skall vara tillräckligt kraftiga för att kunna bära en
stor fågel. "Mjuk" mun är väsentligt.

Kinder: Kinderna skall vara flata. Ögon: Ögonen skal vara mandelformade, medelstora och 
sitta väl isär. De skall vara bärnstensfärgade eller bruna. Ögonlocksränderna skall ha samma
färg som läpparna. 

Öron: Öronen skall vara trekantiga och medelstora. De skall vara ansatta högt och långt bak 
på skallen. Vid basen skall de vara mycket lätt uppstående. med bra behäng på veckets baksida.
Håret skall vara kort på de rundade öronspetsarna.

HALS:

Halsen skall vara väl ansatt, medellång och mycket muskulös utan tendens till
överflödigt halsskinn.

KROPP:

Rygglinje: Rygglinjen skall vara plan. Rygg: Ryggen skall vara kort och plan. 

Ländparti: Ländpartiet skall vara kraftigt och muskulöst.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup och nå till armbågarna. 
                 Revbenen skall vara väl välvda, varken tunnformade eller flata.

Underlinje: Buklinjen skall vara måttligt uppdragen.

Svans: Svansen skall följa på det naturligt mycket lätt sluttande korset. 
            Den skall vara bred vid ansättningen. Behänget på svansen skall vara mycket 
            rikligt och yvigt. Svansen få bäras under rygglinjen utom när hunden är alert, 
            då den bärs högt över ryggen, dock utan att någonsin vidröra kroppen.

FRAMSTÄLL:

Skulderblad: Skulderpartiet skall vara muskulöst. Skulderbladen skall vara väl 
                   tillbakalagda och väl åtliggande och bilda en bra manke som sluttande 
                   övergår i den korta ryggen. 

Överarm: Överarmen och skulderblad skall vara ungefär lika långa. 

Armbåge: Armbågen skall ligga tätt an mot kroppen och varken vridas inåt eller utåt utan 
                arbeta rent och jämnt. 

Underarm: Frambenen skall ge intryck av parallella kolonner, raka och med kraftig benstomme. 

Mellanhand: Mellanhanden skall vara stark och lått vinklad. 

Tassar: De kraftigt simhudsförsedda tassarna skall vara medelstora, slutna och runda med 
            väl välvda tå och tjocka trampdynor. Sporrar på frambenen får avlägsnas.

BAKSTÄLL:

Bakstället skall ge ett muskulöst, brett och stabilt intryck. Fram och bakbensvinklar
skall vara i balans. 

Lår: Låren skall vara mycket muskulösa. Lårben och underben skall vara ungefär lika långa. 

Knäled: Knäleden skall vara väl vinklad. 

Has: Hasen skall vara lågt ansatt och varken inåt - eller utåtvriden. 

Tassar: Sporrar på bakbenen får inte finnas. För övrigt se framtassar.

RÖRELSER:

Tollaren förenar ett intryck av kraftfullhet med rörelser som är spänstiga, 
lätta och lediga. Frambensrörelserna skall vara vägvinnande och påskjutet från bakbenen
kraftfullt. Rörelserna skall vara parallella och tassarna skall varken vrida sig inåt 
eller utåt. När farten ökar rör sig benen alltmer in mot kroppens mittlinje och tassarna
sätts ner längs ett enda rakt spår.

PÄLS:

Pälsstruktur: Tollaren är framavlad för att apportera i iskalla vatten och måste ha en 
vattenavvisande dubbelpäls. Täckhåret skall vara medellångt och mjukt. underullen mjukare 
och tät. Pälsen få vara lätt vågig på ryggen, men skall i övrigt vara rak. En del vinterpälsar
kan bilda en lång, lös lock på strupen. Behänget skall vara mjukt på strupen, bakom öronen
och på lårens baksidor. Frambenen skall ha måttligt med behäng. 

Färg: Olika nyanser av rött eller orange med ljusare färgton på behäng och svansens undersida.
Vanligtvis förekommer vita tecken på minst ett av följande ställen - svansspets, tassar
(inte över mellanhand/-fot), bröst och bläs. En hund av i övrigt hög kvalitet skall inte 
dömas ner för att den saknar vita tecken.

STORLEK/VIKT:

Mankhöjd:Idealmankhöjd för hanhund över 18 mån 48-51 cm.
Idealmankhöjd för tik över 18 mån 45-48 cm.
En avvikelse på +/- 3 cm är tillåten.

Vikt: Vikten skall stå i proportion till mankhöjd och benstomme. 

Riktlinjer: 20-23 kg för vuxen hanhund 17-20 kg för vuxen tik.

FEL:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
- Mer än 3 cm över eller under tillåten mankhöjd.
- Överbett.
- Alltför kortvans; svans som år så böjd eller ringlad att den vidrör ryggen.
- Avsaknad av massa hos vuxen hund.
- Konkavt eller konvext nosparti.
- Brant stop.
- Stora, runda ögon.
- Annan färg på nostryffel, ögonlockskanter och ögon än den som standarden föreskriver.
- Ljust köttfärgad ("grisskär") nostryffel.
- Spretiga tassar, tunna trampdynor eller veka mellanhänder.
- Öppen päls.
- Karprygg, svankrygg eller slappt ländparti.
- Svans buren under rygglinjen när hunden är i rörelse.

DISKVALIFICERANDE FEL:

- Vitt på skuldror, runt öronen, på ovansidan av halsen, över ryggen eller flankerna. 
- Silverfärgad päls, gråaktig päls eller svarta partier i pälsen.
- Avsaknad av simhud mellan tårna.
- Underbett eller sned käke.
- Hos vuxna hundar, varje tendens till skygghet.
- Flerfärgad nostryffel.
- Markerat överbett.
- Varje annan färg än nyanser av rött eller orange.
TESTIKLAR:Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt 
belägna i pungen.

BETEENDE:

En tollare ska vara kompakt och kraftfull, utan att förlora sin smidighet 
och snabbhet. I arbete har den ett snabbt, rusande sätt och är en stark 
och skicklig simmare - en outtröttlig apportör, som inte tvekar när den uppmanas till arbete.
Tollaren är, som sagt, en mycket självständig, intelligent och ofta envis hund som
kräver mycket av sin förare. Den som inte känner till Tollarens karaktär och temperament
kan bli förbryllad och till och med avskräckt i sina försök att träna en av dessa hundar. 
"Behandla en Tollare som en Labrador eller Chesapeake och du står där med en åsna" 
lär James B Spencer, en internationellt känd expert på retrievers, en gång ha sagt. 
Tollaren är alltså ingen "latmanshund". Den som inte är beredd att ägna mycket tid åt sin hund,
inte bara genom promenader, utan även i form av mental stimulans, bör se sig om efter en annan ras.
 Om du däremot är intresserad av att arbeta med din Tollare och lägga ned stora delar av
din tid åt hunden, kommer du att få en utomordentligt trevlig familjemedlem och kompis som 
länge kommer att förgylla din och din familjs tillvaro.